Kort tid kvar

Posted on May 7, 2013 in Inlägg av Stefan Jarl

I samband med pingsten försvinner ”Godheten” från Folkets Bios biograf Zita i Stockholm. Då har filmen visats där i drygt 3 månader. 6.000 har hittills sett filmen på bio men med alla visningar vid sidan om biograf är det ca 8.500 som sett den. Dessvärre har filmen de senaste dagarna haft svårt att tävla med vårens ankomst och fått en allt mindre publik.

På radio hör jag en man säja att ”relationen mellan konst och samhälle” måste brytas. Ja, det är kanske en växande trend och i så fall förödande för filmer som vill diskutera och utmana det samhälle vi lever i. Jag vet inte om den publik som sett ”Godheten” är en stor eller liten publik men det har varit en mycket engagerad publik. Jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser av detta….Jag har i alla fall fått bevis på att det finns en publik som fortfarande är intresserad av samhällsfrågor, även om trenden säjer något annat. Självklart hade jag önskat mig en större publik, vilket för mig hade visat att vi är medborgare i en levande demokrati och inte kunder som väntar på att det någon gång ska bli vår tur…

Även om filmen försvinner från repertoaren i Stockholm fortsätter inbjudningarna att komma till mig och redan nu har jag i september 4 bokade visningar på olika håll i landet och förfrågningar finns också längre fram.

Jag blir bedrövad när jag i pressen läser om att dagens ungdomar känner sig olyckliga i vårt samhälle, en av tio tycker t o m att livet ”är meningslöst”. För mig betyder det att filmens tema, godheten offras på girighetens altare, i allra högsta grad är aktuellt. Fokuseringen på individen, hyllandet av Mammon, ett allt kallare samhälle där klassklyftorna växer, en katastrofal ungdomsarbetslöshet, skattesmitande riskkapitalister, ojämlikhet och orättvisor på en Marknad som aldrig borde ha fått lägga beslag på vård, skola och omsorg är en del av förklaringen. De rika har tillåtits berika sig hämningslöst, de har fått sin revansch. Med stridsropet ”valfrihet i stället för välfärdssamhälle” har de översta klasserna befriat sig från gemenskapens kollektivism. Empati, solidaritet och medkänsla är väl begrepp som snart ramlar ur ordböckerna. Vem kan tycka att det är meningsfullt att leva i ett sådant samhälle? För över 400 år sedan lät Shakespeare kungen i Henrik IV i förtvivlan kvida:

”I am myself alone.”

Var det verkligen tillbaka dit vi ville när vi släppte Mammon fri?