Om en skenande välfärdsekonomi

Posted on Jan 9, 2013 in Inlägg av Stefan Jarl

I Dagens Nyheter den 4 januari hade den utmärkte journalisten George Cederskog en artikel om mina
filmer men mest om ”Godheten”. Jag har fått tillåtelse att citera några avsnitt.

Den svenske dokumentärfilmens nestor är tillbaka. I ”Godheten” riktar Stefan Jarl sin fordrande kameralins mot den svenska ekonomin – den växande klyftan mellan de fattigaste och de superrika. Hans nya ”filmessä”, tillägnad den framlidna kollegan Chris Marker, premiärvisas på Göteborgs filmfestival i slutet av månaden.
Han återkommer till ordet kränkning.
-Man kan väl säga att alla mina filmer, som de tre senaste ”Flickan från Auschwitz”, ”Underkastelsen” och nu ”Godheten”, utgår från upplevelsen av att något i livet kränks och förnedras – och då intar jag genast Robin Hood-ställning, konstaterar Stefan Jarl på sin kaféstol. Vi träffas ett par stenkast från Stureplan, en för ämnet högst läglig position.
-Sådana övergrepp får mig att känna ”jag måste göra något, det här måste upp på bordet!” ryter han.
Stridbar har han förblivit. Den omtalade energin är intakt.

/…/

I ”Godheten” tecknas en skenande välfärdsekonomi – förkroppsligad av en knorrförsedd Thommy Berggren som hårdshoppar Ferraris och platinaklockor. En där lånekarusellen snurrar vidare medan amorteringarna skjuts på framtiden. En besatthet av konsumtion som förvandlat relationer till kundrelationer i ett ”NU-samhälle” där alla vill ha allt och omedelbart och där också lågkonjunktur och djupa kriser blir lönsamma för somliga. De brittiska forskarna i filmen som presenterar bevis för att jämlika samhällen skapar mindre våld och ohälsa bland medborgarna tycks få lyssna på.
Stefan Jarl korsklipper sina politiska brandfacklor med pastorala idyller kring den egna husknuten i Västergötland.
-Jo, det kan ju missförstås, det är en risk, men jag är ju 71, man måste våga ta sådana i min ålder (skratt). Jag studerade estetik i flera år på universitetet och det där är ju ett litterärt grepp som använts i hundratals år. I ”Madame Bovary” skriver Flaubert om att åskan är på väg och blixtar slår ner när det i själva verket handlar om hennes själsliv. Jag ville inte ha bilder på fattiga förortsbor och arbetare i filmen utan använde istället hjorten, kajan och djuren och en speakertext om vilket samhälle vi egentligen vill ha.
Han beskriver vår tid som ”de rikas revansch”. Folkhemmet plundras och skattepengarna hamnar på Jerseyöarna, påpekar han med vårdbolaget Carema i åtanke.
-Sverige var en gång ett av världens bästa länder att leva i. Jag är bestört över att vi accepterar att vi nu blir rånade. Finansinstitutionerna har trettiodubblats i storlek sedan 1980. Sverige har fått 10 procent fler miljardärer enbart under 2012, miljardärernas totala förmögenhet motsvarar 40 procent av Sveriges BNP… Det här måste man göra film om för det kommer att få konsekvenser för våra barn och barnbarn, säger han med Söderkisvokaler och varnar sedan för att han har studerat ämnet länge, han kan tala om det till diskutrymmet på min intervjumanick är fyllt.
De ekonomiska klyftorna och dess verkningar som ”Godheten” fokuserar på är ett ämne som har lockat flera regissörer i närtid.

/…/

Inför inspelningen av ”Godheten” sålde han sin lilla övernattningslägenhet i Stockholm för att få råd. Just nu söker Jarl medel för en ny dokumentär om en fotograf. En berättelse om var smärtpunkterna ligger i människan. Han säger att ingenting engagerar honom lika starkt i dag som samhällets ”totala urholkning på medlidande”.
-Djupast sett vill vi människor ta hand om varandra, det är det som driver oss egentligen. Men detta läggs det gärna locket på – ett samhälle som byggde på den drivkraften skulle ju inte behöva den konsumism som vi lever i nu och excesserna i miljardvinster som folk sätter som mål. Empatin försvagas allt mer i vårt samhälle och det lämnar varje människa åt sig själv, konstaterar han.
-För mig är det en sådan förnekelse av vad vi är.

(DN 4/1 2013)