Thoreau: “Hur nära är inte det goda det vilda?”
Godheten, varför heter den här filmen Godheten? Är det en film om våra dygder? Knappast – snarare
om förlusten av dem.
Aristoteles menade redan för över 2000 år sedan att: ”Allt och alla strävar efter det goda.” Samma
uppfattning kom filosofen Immanuel Kant fram till, när han konstaterade att: ”Det enda obetingat
goda är den goda viljan”. Kants samtida Rousseau ser begreppet godhet ur ett samhälleligt
perspektiv när han menar att: ”Människan av naturen är god” – allt ont kommer från samhället.
Mänskliga relationer påverkas negativt av ett samhälle där pengar och materiella ting är viktigast.
Från 1700-talet och framåt blir begreppet godhet en del av samhällsdebatten. Här hemma avskydde
Swedenborg ett alltmer egoistiskt samhälle med en överdriven fokusering på självet. Kärleken
till medmänniskan var snarare det centrala och sin egen belöning. Man skulle göra sig nyttig för
samhället.
Det här liknar den amerikanske professorn Michael Sandel som i dag betonar dygder som solidaritet,
samhällsansvar och vikten av att befrämja ”det gemensamma goda”. Han hävdar i sin bok ”What
money can´t buy att våra samhällen på tre decennier utvecklats från marknadsekonomier till
marknadssamhällen. Våra grundläggande värden kan helt förstöras genom att bli föremål för
transaktioner på en marknad. Marknadsekonomiska synsätt expanderar inom områden där de inte
hör hemma. ”Today almost everything is for sale”.
I sin senaste roman säjer Lukas Moodysson att: ”Det viktiga är inte att leta efter det onda, det
viktiga är att leta leta efter det goda”. Det är jag överens med honom om. Eller som Desmond Tutu
konstaterar: ”Ondskan kan inte få sista ordet, för vi är programmerade för godhet. Godheten är inte
bara en instinkt. Den är själva kärnan i oss.”
Jag får av min dotter ett citat från engelsmannen Thomas More (född 1478 – avrättad av kungen 1535), renässanspolitiker och filosof, som skrev “Utopia”. När jag läser det känns det som om han talade om vår tid. Det här skrevs alltså för 500 år sedan.
”Vad är detta om inte ett orättfärdigt och otacksamt samhälle? Det omhuldar de så kallade ädlingarna, guldsmederna och deras gelikar, lättingarna, smickrarna och dem som med slösande överdåd tillhandahåller meningslösa nöjen. Men bönderna, kolutkörarna, drängarna, kuskarna och hantverkarna, som är stöttepelare i alla samhällen, de får ingenting av det goda. I sin krafts dagar utsätts de för rovdrift på mänsklig arbetskraft, men när de försvagats av ålder och sjukdom, då ställs de på bar backe. Då har samhället glömt alla deras sömnlösa timmar, då betalas de med en död i misär för alla sina bortglömda välgärningar. Och vad som är värre: de rika åderlåter varje dag en del av de fattigas slavranson, inte bara genom enstaka bedrägerier utan med hjälp av allmän lag. Det som tidigare ansågs som en orättvisa, nämligen att de som gjort samhället de största tjänsterna skall lönas på det värsta sättet, det har nu genom nya lagar upphöjts till rättvisa.”
