Valet är över

Innan valet utropade Reinfeldt att ”Alliansen har gjort Sverige mer borgerligt”. Ja, tyvärr, istället för gemenskap fick vi en centrering på jafet – i alla dimensioner. Nu vann extremhögern, Sverigedemokraterna, 800.000 röstade fram ett rasistiskt parti.

Jag poströstade långt före valet eftersom valrörelsen till så stor del kom att handla om makt, maktspel och vem blir störst. Inga visioner, ingen ideologi. Vad vill vi göra med Sverige? Vilken sorts land vill vi ha? Det är en av de tristaste valrörelser jag kan minnas. Åren med Alliansen har varit de inställda upprorens tid. Alliansen har kunnat härja fritt. Sällan har det varit så tyst i leden, inga strejker, ingen facklig opposition värd namnet. Och nu ligger politiken i vågmästarpartiet Sverigedemokraternas händer, och det i hela landet…

Jag kommer fortsätta drömma om ett mer solidariskt och empatiskt samhälle, ett samhälle med plats för alla, där inte bara de redan gynnade har en framtid, där siste man är lika mycket värd som den med den fetaste plånboken, att vi slipper girigheten som ideal. Demokrati och yttrandefrihet är några av de finaste ord jag känner och måtte dessa begrepp återfå sitt rätta värde, som Marknadsamhället nu berövat dem.

Verklig politisk förändring kommer att ta tid. Att riva ner är lätt och går snabbt, bygga upp är mödosammare. Fyra år är en kort tid på jorden. Hoppet har i alla fall ”inte ramlat ur fickorna”.