“Graderad yttrandefrihet”
”Vi ska inte ha någon graderad yttrandefrihet i det här landet”, sa justitieminister Beatrice Ask i Rapport, i samband med torgmötet som Svenskarnas parti höll i Malmö.
Motdemonstranterna fick betala ett högt pris för sina protester genom att bli nedridna av polisens hästar, slagna blodiga av polisens batonger och förda till sjukhus, en kördes över av en polisbuss, några arresterades och anklagades lögnaktigt av polisen för att ha slagit ambulanspersonalen med påkar och kastat gatsten och flaskor. Nazisternas yttrandefrihet måste garanteras, särskilt nu i valrörelsen, summerade justitieministern. Ett 20-tal orter väntar på nya möten. Samhällets engagemang för att skydda yttrandefriheten är storstilat, minsann…
När SVT bestämmer sig för att Godheten inte kan visas i de ordinarie tv-kanalerna ens efter valet är uppslutningen från Makten inte lika storstilad. Filmen kommer att visas i Kunskapskanalen senare i höst och då med en inledande debatt, har VD Eva Hamilton meddelat i en intervju i P 1 för en tid sedan. På SVT råder alltså en ”graderad yttrandefrihet”.
I går skulle jag ha inlett min höstturné med filmen i Härnösand. Men jag har fått ställa in därför att jag drabbats av en följdsjukdom till borelia. Jag skulle ha varit på flera platser med filmen. Jag är ledsen för att jag nu inte kan men är glad för att filmen fortfarande efter 19 månader är aktuell och visas runt landet! (I Härnösand var det full salong, 160 personer, får jag veta genom mail nu på morgonen och debatten blev livlig, dessutom visades min nya kortfilm ”Ojämlikhet dödar”.)
I Dagens Nyheter i helgen framträdde skådespelaren Thommy Berggren i en stor intervju där han berättar om sitt politiska engagemang och varför han medverkade i Godheten. Filmen har trots allt, inte minst tack vare Folkets Bios visningar, blivit en del av valrörelsen. Nu är det två veckor kvar till valdagen.
När valet är över återstår den centrala diskussionen om yttrandefrihetens gränser, ska de sättas av Makten, Marknaden eller Folket? Existerar det något sådant som demokrati utan yttrandefrihet? Jag blir betänksam när en kollega, som försökt sälja en film till SVT, ringer och berättar om SVT:s beslut. SVT vill inte ha filmer som är ”speakerdrivna”, dvs som har en berättaröst, utan ”vi prioriterar filmer som har starka karaktärer eller skeenden”, ja, som i en spelfilm. ”Ett sådant dramaturgiskt berättande skapar mer av identifikation och engagemang”, heter det.
Är det verkligen så våra framtida filmare tvingas arbeta för att få tillgång till SVT:s yttrandefrihet?
