Trosa Folkets Hus: utsålt

Foto: Patrik Strömdahl

Filmen har nu funnits på repertoaren i två månader på Zita i Stockholm. Vi är på väg mot 8.000 besökare (men då har jag räknat in visningarna på Göteborgs filmfestival och ett par andra förhandsvisningar).
Igår, dvs 15/4, var jag inbjuden till Trosa där filmen visades på Folkets Hus. När jag kom var parkeringsplatsen full av bilar och 200 människor i salongen. Efter visningen var det debatt med publiken och en liten panel med representant från kyrkan, den lokala eko-banken och jag själv. Och som vanligt blev det en livfull debatt och från tidigare arrangemang har jag förstått att missnöjet med den allt kallare atmosfären – och det menar jag inte den sena våren – utan atmosfären i samhället med sin ”sköt dig själv och skit i andra-mentalitet”, bristen på solidaritet och empati, ja, bristen på gemenskap engagerar människorna intensivt. I varje debatt kommer repliken: ”varför gör vi inget, det hänger på oss nu om vi vill ha förändring till stånd!” Men hur organiserar vi oss?
I en intervju med rapparen Petter läser jag att han slutat använda ord som solidaritet och empati för om han gör det får han genast höra: ”är du PK eller?” Jonas Gardell skriver på sin blogg efter Socialdemokraternas kongress: ”jag trodde oppositionen var till för att opponera men de för ju samma politik som Alliansen” (fritt citerat). Det jäser ute bland folk men vad ska vi rösta på, den frågan ställer publiken nästan alltid efter filmen!
Per Carleson har som ljudteniker abetat på alla mina filmer sedan ”Ett anständigt liv”, mer än 35 år, alltså. Nu driver han också ett vandrarhem i Lagnöviken utanför Trosa där jag övernattar. Jag sitter nu i ett av rummen, en trädkoja, och skriver detta och hör forsen brusa nedanför fönstret. I kväll ska jag vara i Nyköping och möta en ny publik, sen väntar Arvika och Halmstad. Med min förra film ”Underkastelsen” besökte jag ett trettiotal platser och mötte publiken. Jag vill inte vara en ”kund” i vårt samhälle utan medborgare i en demokrati, som tar del av de fri- och rättigheter våra tidigare generationer gett oss – inte minst är yttrandefriheten ett oskattbart värde!

Foto: Patrik Strömdahl