Om den konstnärliga friheten
På lördagar sänder Ekot kl 13.05 regelbundet en intervju med någon av samhällets makthavare.
Lördagen 7.6 var det dags för en intervju med Eva Hamilton, SVT:s avgående chef. På frågan varför min film Godheten stoppades från visning i SVT, men kunde visas via Aftonbladet 1:a maj, svarade Hamilton att skälet var att filmen ”kritiserade kapitalismen”. Äntligen ett klart besked om vad som gäller för SVT.
För några år sedan blev det möjligt att begära ut papper från SÄPO för att ta reda på om man var registrerad och övervakad. Det gjorde jag. Jag blev faktiskt förvånad när jag fick veta att jag var registrerad och övervakad av den hemliga polisen SÄPO sedan 1968. Då hade jag i en artikel kritiserat att företag kunde stoppa reportage, gjorda av filmande reportrar, genom att krypa bakom en lag om fotoförbud p gr a hänsyn tillrikets säkerhet, besök var förbjudna. Detta i en tid då fackets krav på arbetsmiljö och säkerhet var intensiv. Kapitalismen skulle lämnas i fred.
Nu läser jag om en rad vetenskapliga rapporter om hur kapitalismen i USA har gynnat de rikaste på bekostnad av den fattigaste delen. 1 % äger 30% av landets tillgångar under det att 1 av 3 lever under fattigdomsgränsen. Finanskrisen har skyndat på denna ojämlika utveckling, den rikaste procenten har kammat hem 95% av den tillväxt som följde efter finanskrisen. I boken ”The price of inequality” skriver Joseph Stiglitz om hur de samhälleliga följderna av denna ojämlikhet blivit oacceptabelt stor, tillväxten minskar, social oro ökar, ekonomin blir instabil osv. Detta kan skildras i USA men skulle om det gällde Sverige aldrig tillåtas att skildras i SVT. ”Kritik av kapitalismen” ska hållas utanför debatten säjer alltså Hamilton, precis som 1968 då SÄPO förde in mig i sina rullor.
Jag menar att det är befängt att kritik skulle kunna skada ett samhälle, att man kritiserar är ju för att man vill rikta uppmärksamheten på något där man vill medverka till förändring. Ett samhälle växer av att ifrågasättas och debatteras, att genom den demokratiska rätten att föra fram synpunkter förhindrar att samhället stagnerar.
När vi arbetade med filmen Underkastelsen i USA frågade en av de medverkande professorerna vart Sverige har tagit vägen…Sedan en tid, sa han, har vi vant oss vid att ni inom forskningen varit världsledande. Nu däremot hör man aldrig något från era forskare. Jag var tvungen att svara att anslagen till forskning sedan många år stagnerat. Våra mål att ligga i forskningens framkant var inte längre politiskt intressant. Vi klarar oss lika bra genom att inta en medelmåttig position, vi behöver inte ligga i täten utan kan lika gärna invänta övriga länders forskning. Det blir billigare så…Om detta skrev jag faktiskt ett brev till forskningsminister Jan Björklund och fick till svar från en sekreterare att de mottagit brevet. Så var det med det.
Område efter område har drabbats av den här laissez-faire-attytiden. På miljöområdet t. ex har man lovat att prioritera en ”giftfri miljö”, men i handling gjort det motsatta. Farliga kemikalier skulle stoppas – men trots beslut har ingeting hänt. Farliga bekämpningsmedel i vår mat hade man tidigare hårda regler för men nu har man bestämt att minska skyddet för vår hälsa och vår miljö, nu ska bönderna på frivillig väg avstå från farliga bekämpningsmedel. Vi ska inte längre vara föregångare, det räcker så bra med att vara medelmåttig…Alliansen berömmer sig ofta med att vara bäst i klassen när det gäller ekonomi – men priset är alltså människans hälsa och miljö.
På ett annat område är kritik nödvändig. Äldreomsorgen måste privatiseras för att bli bättre, heter det i den ideologiska propagandan. Den kommunala omsorgen klarar inte kraven. Men man har bara torgfört en myt. Kommunal kan nu i en undersökning visa att lönerna är lägre, anställningsvillkoren sämre och därmed blir vården sämre i de privata alternativen. Ändå vill man lagstifta om ett tvingande krav på att privatisering måste införas över hela landet. Med dessa små exempel vill jag bara hävda nödvändigheten av att kritik får framföras. Till och med i valtider….Kapitalismen får inte undantas, vare sig av SVT eller SÄPO!
För några åt sedan skrev författaren Stig Larsson att om rådande tidsanda får härja vidare kommer det ”att sluta med att man skjuter konstnärerna”. Provokativt, javisst, men vad ska man tro när SD:s Margareta Larsson i en riksdagsdebatt föreslår fängelse för konstnärinnan Carolina Falkholt som på sina dekorativa målningar vävt in en abstrakt bild av en vagina. ”Konsten ska ha ett syfte och inte provocera och få människor att må dåligt”, hävdar Margareta Larsson. Så lät det en gång i förtidskrigets Tyskland. Och vi vet slutstationen…
