Statens kassa plundras

”Guldsot är en sjukdom som hotar samhället som helhet”, skriver f d kulturministern Bengt Göransson i Helsingborgs Dagblad. Girigheten har blivit vår tids religion. ”För många är nämligen samhället idag bara en serviceinstitution som ska betjäna sina kunder, inte en vidare gemenskap i vilken vi alla ingår och som vi har ett gemensamt ansvar för”, fortsätter han. Göransson är förbannad och chockad över sin partikamrat socialdemokraten Anders Sundström vars lön höjts med en miljon till nära 3. Sundström är ordförande i Swedbank, i Coop och i Folksam.

Girigheten har, som en smittsam sjukdom, drabbat även Göranssons partikamrater. I Godheten har jag ett avsnitt där en ekonomijournalist nämner en rad socialdemokrater som sålt sin själ, och sin moral, bara ersättningen är den rätta dvs. hög nog. Ett tydligt sådant exempel är socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros, som predikade nödvändigheten av lagstiftning mot direktörernas bonusexcesser. De måste bort, helt enkelt. Men månaderna senare fick han erbjudande om hög lön som ordförande för Bankföreningen och predikade då istället om nödvändigheten av bonusar, de var plötsligt oerhört bra, ja, kanske rent av för låga….Köp en politiker för rätt summa pengar och du kan få dem att predika vilket evangelium som helst. Moral, so what?

Anders Sundström är långt ifrån ensam. Tragedin ligger snarast i vår uppfattning att politiker, och i allra högsta grad socialdemokrater, skulle vara bärare av en högre moral, vi har anförtrott dem vår röst och gett dem uppdraget att företräda oss. Jag tänker på Nuder, också ekonomisk talesman för socialdemokraterna, hur han som rådgivare arbetar för f d amerikanska utrikesminister Albright och tipsar hennes bolag Albright Stonebridge Group om kommande privatiseringar lämpliga att köpa upp. Han har kammat hem åtskilliga miljoner som rådgivare åt riskkapitalbolaget ETQ i samband med Academedias köp av skolor och hur man lämpligast smiter från skatt genom trixandet med räntesnurror och holdingbolag. Och vet ni vem som hjälpte Jan Emanuel Johansson, ni vet han som vann Robinsonkampen på den öde ön i tv, när han sålde sin kritiserade vårdkedja för missbrukande ungdomar, och sen ville slippa betala skatt för vinsten på en kvarts miljard? Jo, det var just denne Nuder som la upp strategin? Vad gör man inte för ett saftigt arvode? Nuders eget bolag gick för ett par år sedan med 14 miljoner i vinst men ändå tog han ut 300.000 i statsrådspension. Att dom inte skäms dessa girighetens apostlar.

Jag tänker på Aina Erlander, statsminister Tages fru, som efter Tages död lämnade tillbaks hans kulspetspennor. Ingvar Carlsson berättar episoden i sina nya memoarer, ”Lärdomar”. Det var nämligen Ingvar Carlsson som fick frågan om vem Aina skulle lämna pennorna till, de tal som Tage under helger skrev sina tal med hemma och som var märkta ”Tillhör statsverket”. Det var ett knippe om 30 stycken. Det är ingen skröna, det är ett exempel på vad de gamla socialdemokraternas moral stod för. ”Episoden innehåller ett budskap”, skriver Ingvar Carlsson, ”som är långt viktigare än värdet på pennorna. Som folkvald ska du agera med ansvar och omdöme. De ska vara ett föredöme i stort och smått. De till synes obetydliga detaljerna får inte föraktas”. Så långt från dagens politiker…
Privatiseringarna i vårt land har i en internationell jämförelse gått extremt snabbt – och långt. I USA tillåts t ex inte vinster att göras i privatskolorna (undantaget religiösa sådana), inte heller i Norge, Finland eller Danmark. Privatiseringarna har också gjort att stat och näringsliv börjat växa samman på ett korporativt sätt. Thomas Bodström, socialdemokratisk justitieminister satte sig i styrelsen för privata friskolekoncernen Pysslingen och gjorde sig ett miljonklipp när bolaget såldes. Den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson sitter i skolkoncernen Academedias advisory board, liksom tidigare socialdemokratiske riksdagsledmoten Widar Andersson. Mikaela Valtersson som satt i riksdagen för Miljöpartiet är nu vice vd för friskolekoncernen Kunskapsskolan. Osv. osv.

Friskolorna bygger på att den skattefinansierade skolpengen följer med eleverna. När Johan Bauer skolan gick i konkurs ingick den i en härva av bolag. JB Education AB, som bolaget hette, ägdes av Education invest AB som i sin tur ägdes av danska riskkapitalbolaget Axcel Management A/S. Lärare och elever ställdes på bar backe medan koncernchefen kom undan med en säck miljoner av den skolpeng som skulle investerats i barnens utbildning. Kommunen fick agera städgumma och ta hand om de drabbade.

Friskolejätten Academedia badar i pengar, enligt Aftonbladet, och undkommer skatt genom avancerad skatteplanering genom holdingbolag där vinst kvittas mot ränteutgifter. Ett antal miljarder försvinner, säjer Börje Noring på Skatteverket. Vinstdrivna skolor och äldreboenden gör sin vinst i första hand genom att dra ner på personalen. Det finns det statistik som visar. Vinsten återinvesteras sällan men chefernas löner ökar hela tiden. Caremas VD, omdöpt till Vardaga, Fredrik Grens lön är nära 7 miljoner, Academedias VD Marcus Strömberg lyfter dryga 4 miljoner, Attendos VD Ammy Wehlins lön är dryga 3 miljoner. Sådär håller det på… ”Det är dessvärre så att det ofta är företag med sviktande affärer eller som sysslar med riskfria verksamheter som betalar de högsta lönerna och delar ut de mest generösa arvodena”, konstaterar Bengt Göransson. ”En rå och känslokall människosyn växer lätt fram hos den som inte betjänar sina medmänniskor utan bara säljer sina tjänster till dem”, avslutar han.

”Om du kräver att jämlikhet och solidaritet ska prägla samhället måste du som socialdemokrat föregå med gott exempel” skriver Ingvar Carlsson i sina memoarer.” För mig är det obegripligt att intelligenta människor i gynnade positioner inte nöjer sig med vad der har rätt till utan försöker sko sig på andra. Visst är det inom näringslivet där det finns många exempel på jättelika avgångsvederlag och höga bonusar till personer i ledande ställning även när företagen inte går särskilt bra. Den här sjukan har spridit sig till den politiska världen…I en demokrati blir det ohållbart om medborgarna inte har förtroende för sina politiker. Vill du inte leva efter dessa regler och normer bör du inte bli politiker”, hävdar han.

Där i dörren till Ingvar Carlssons kontor står Aina Erlander med en bunt kulspetspennor i sin hand. Det är 1969. 45 år senare är statskassan plundrad. En ny tid, en ny moral gäller. Först försågs folket med 137 miljarder i jobbskatteavdrag, plus lite RUT- och ROTavdrag därtill – för att dölja och möjliggöra den plundring av statskassan som sedan tog vid.

Den 14 september är det val. Det är den chans vi har att ändra på rådande ordning.